torsdag 16 december 2010

Finkultur


Mormor och jag tycker om kultur båda två. Vi läser en massa böcker tillsammans, allt från gamla klassiker som Pippi till modernare nutida alster som Mamma Mu. På höstlovet passade vi på att nyttja storstadens utbud av finkultur, vi gick på teater. Bamse-teater. Jag tyckte att det var fantastiskt spännande och nästan lite läskigt. Ger den fyra dunderhonungsburkar av fem.

Halloween


Med ett sånt här leende blir ni inte så rädda för min fladdermus va? Jag hoppas att tomten kommer med ansiktsfärg, för det här gillar jag!

Höstlov


En aktivitet som rekommenderas är Andys lekland. Min favorit är den suuuuperlånga rutschbanan och sist vi var där åkte jag den minst tjugotio gånger. Efter det kan man koppla av i bollhavet, ta sig en tugga eller två. (mamma började rya om baciller och allt möjligt, suck, suck, suck.)

torsdag 11 november 2010

Att baletta

Tuva öppnade dörren till en ny värld: att dansa balett. Eller snarare att baletta, som vi har bestämt att det heter. Man måste ha rosa saker på sig, från topp till tå och ha uppsatt hår. Rosa från topp till tå, det kan ju inte bli bättre. Att jag inte fattade ett dugg av vad balett-fröken sa spelade ingen roll man dansar runt och har huuur kul som helst!

Londons


Min Tuva har flyttat till Londons. (Alla andra säger London, utan s, men det är fel. Bara så ni vet.) Jag tog med mig mamma på en lek-weekend till metropolen. I nästan fem dagar hade vi fantastiskt kul och gjorde allt tillsammans, Tuva och jag. Jag längtar till våren för då tänker jag ta med mig mamma, min lillasyster/lillebror och åka dit igen.

tisdag 2 november 2010

Bland annat har jag...


...inrett mitt hus. Gult tak, lila väggar och rosa golv. Jag var väääldigt tydlig i instruktionerna och ni må tro att det blev bra!
Jag har fyllt år också. 3 år den här gången. Presenter i massor och prinsesstallrikar i den fantastiska färgen rosa. Det kallar jag kalas! Av mamma och pappa fick jag en stor cykel (med stödhjul) men den vurpade jag med ordentligt på premiäråket. Sedan dess har den mest stått still.

Dagen efter min 3-årsdag sköljde insiktens våg över mig: Treåringar har inte napp. Nej, men då lägger jag väl av med den. Pang bom, cold turkey. Jag är stor och behöver ingen napp. Mamma och pappa undrade om det hela var genomtänkt och erbjöd napp när skymningen föll men jag stod på mig och sa att: Kattungarna på Skansen, dom behöver nappar. Så vi slog in min samling och gav dom till de små sötisarna. Och så var det inget mer snack om den saken.

Vi semestrade i Italien också. Mamma och pappa kallade det en bilsemester men jag skulle vilja kalla det en badsemester. Jag förvånade mina kära föräldrar med att visa att jag kan simma om jag har mina puffar på mig. Att de inte ha lärt sig efter tre år... jag kan ju faktiskt det mesta...

Trots tystnaden finns jag...


Jag har bara haft mycket för mig. Ok, jag ska berätta. Snart.