Vi hade övat och övat. Alla luciasånger satt och vi var redo. Och så ösregnade det... Hur kul är det då? Men stjärnor som vi är körde vi gigget till våra föräldrars stora glädje och förtjusning.
Strålkastarna vänjer man sig inte riktigt med. Jag var en pepparkakstomtetärna!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar